Igår dog jag lite. Jag og Sarren sitter og huskar, hon frågar vem det är som kramar Agnethe inne i gången, jag svarar att det är väl Torunn, men Sarre säger att jag har fel och det har jag ju, för att det är en liten tjej med långt hår och stora bröst, jag löper mot dörren och hon kommer ut, jag kramar henne hårt och tårarna sprutar, världens bästa Malin Bengtsson och jag vet knappt vad jag ska ta mig till. Fy fan vad glad jag var att se henne, pussade på henne hela gårdagen. Vi käkade på the brooker och hade mye surr att ta igen, lika många stuv. Förstår inte hur jag har klarat mig utan henne denna eviga tid då hon hängt i alla världens hörn, och ska klara mig utan henne igen, det går ju ikke an. Men vi ses nok i Australien och det blir ju mer än bra. PUSS ♥
