ojoj.
Nej, kära nabor. Det finns ingen lägereld och inget vågskvalp på andra våningen här på majorstuen så ni får gärna lägga ner gitarrspelandet och allsången. Bitter man lät nu då, men efter ca 3 timmar är jag litt less om i säg så.

Nu skulle man ju ha styrt upp det hela med att skriva något underhållande. Känner ett visst ansvar att hålla bloggen vid liv då Agnes har flytt över norska gränsen för en helg. Men jag var då rent inte sugen på de. Istället tänkte jag lägga ut en video men de funkar inte heller idag. Så istället blir de ingenting. Värd jag är då, bästa inlägget hitills i år, de säger jag då.
 Mycket nöje!


Och nej, jag hade varken intagit läkemedel eller destillerade drycker vid tillfället då bilden togs. Mitt ansikte hänger helt enkelt bara ibland, tyngdlagen kan de väl få kallas.