Nu är det Ellen som lyder order. För syrran är nyfiken på vad som händer. Jag är i Lövvattnet. Hemkommen från Umeåopen, som bjöd på mycket fin musik. Man höll ju på att missa Håkan eftersom ALLA skulle se honom. Så vi stod inklämda som svettiga djur i en sjukt trång kö i ca 20 minuter. Man behövde inte hålla balansen själv eftersom vi var så tätt packade. Trodde jag skulle svimma när det verkade som mest omöjligt. Men så gick kön framåt och jag fick plötsligt komma in. Marta hann inte med, men jag tog chansen och sprang in. Det kändes som jag vunnit värsta tävlingen och det blev totalt lyckorus då vi kom direkt in till en sjungande håkan. Det var fint och vi var väldigt pepp.

Imorgon tänkte jag gå upp med tuppen så att snön fortfarande är frusen nog att åka skidor på. Det kommer kännas mycket uppfriskande att ta en morgontur kan jag tro.