Nu sitter jag, Ellen på skolan i en datasal. Krönikeskrivning står på schemat och jag har haft flyt, känns jäkligt najs att ha det bortgjort och klart.

Ett (lite väl långt) utdrag följer: Självklart är det positivt att utvecklingen går framåt och att olika musikstilar kan samsas. Däremot kunde melodifestivalen ha vunnit respekt och kultstatus om den fortsatt lite mer i samma anda som under 60-talet då musiken stod i fokus. Dock skulle en modernisering vara nödvändig så att flera generationer kan finna intresse för tävlingen. Kanske skulle den kunna nå höjder som Kalle Ankas jul, som varje år når TVtittar-rekord. Det måste vara i princip det enda Tv-programmet som flera generationer kan samlas kring och skratta åt på samma villkor. Aldrig ifrågasätts innehållet i en sådan klassiker, det finns en förväntning av att få uppleva samma sak som åren innan. Det är en trygghet för svenska folket som tycks behöva något fast och kontinuerligt i sina liv (metafor?). Fast vid närmare eftertanke skulle jag inte rekommendera något program att hämta inspiration från Kalle Ankas jul, såvida det nu inte handlar om Disney, tecknat eller oskyldiga historier.  

Detta lilla inlägg tillägnades den som har anteckningsblock och reservoarpenna i bröstfickan, enjoy!

Hade på bade din gamla sjokolade!