Nær jag støkade undan maten på kjøkket idag, så lyckas jag ju såklart tappa en kopp och den går i bitar. Då sæger en polsk kollega till mig att i Polen sæger de att man ska gifta sig snart om något sånt hænder. Jag skrattar lite och tænker inte mer på det. Sen nær hon har gått och jag ær sjælv i køket lyckas jag ju rasa mitt torn av tallrikar så en av de också går sønder. Det ær ju næstan skræmmande det hær. Tænk om baby friar idag nær jag kommer hem?!
