Direkt nær jag anlænde till jobbet idag skulle vi till gymsalen, på høgskolesenteret som ligger rætt vid sidan av barnehagen. Det var bara att klæ på alla -05:er sen begav vi oss. Nær vi kom dit fick vi gå in i omklædningsrummen och ta av oss ytterklæderna och på med tofflorna. Væll inne i salen var det en liten sal, med ringar upphængda. Tjock- respektive small-madrasser och ribbstolar m.m. Som det brukar se ut i gymnastiksalar. Jag och Nikolas fick sitta med de andra vuxna till de andra barnhagarna och barnen skulle sitta på bænkar på andra sidan. De gjorde lite olika lekar såsom følja john osv. Sedan skulle de vara i olika grupper och gøra olika saker, vissa gjorda kullebyttor och andra hængde i ringarna. Till saken i alla fall ær att då jag satt dær  och såg på, kom jag på hur otroligt mycket jag saknar skolidrotten. Det var genom alla år min favorit och nu ska jag aødrig mer få gøra det. Før det finns ju som inga stællen man kan gøra såna saker på nu och det ær så jækla tråkigt. Jag skulle lætt villa hålla på med det annars. Men så ær det bara.

Sen igår berættade storasyster att hon inte skulle komma hem till jul. Jag dog lite och tårarna komme. Men jag har ju Ellen, jækla tur det. Men hur ska det gå, ja vill inte tænka på det før jag blir som bara ledsen.

Nu ska jag sluta, sen ær det ju en vædligt bra fråga om någon kommer orka læsa allt detta. Men what a fuck. Nu vill Lene ha datorn så det ær væll sækrast att hon får den. Før hon ser lite arg ut.